• Individ
• Anor
• Ättlingar
• Släktskap
• Tidslinje
• Familj
• Föreslå

«Föregående «1 ... 2 3 4 5 6 7 8 9 Nästa»     » Bildspel

Grini_Fangelse_2

Rolf berättar;
Håll käften:
Haavik hade precis fyllt 17 år när han efter fyra veckor i Gestapos förvar i Haugesund och ett par dagar i Stavanger fängelse transporterades med tåg till Oslo.
Han hade tystats efter att han och ett par andra tagit sig in på biografens vind där de beslagtagna radioapparaterna förvarades. Planen var att göra en ny sändare. En av dem som var med valdes ut för att han låg granne med biografen och därmed var det kort sträcka att transportera radioapparaterna. Men han var pratsam också, visade det sig.
Haavik visste att Gestapo skulle komma efter honom redan dagen innan.
– Han som pladdrade hade gripits först. Då visste jag att vi hade blivit utsatta, säger 88-åringen.
Tog kopior av tyska teckningar:
Det kunde dock ha varit ännu värre. Haavik hade under en period arbetat i kopieringscentret på Haugesundsvarvet. Tyskarna kom dit med ritningar på befästningar de byggt längs den norska kusten. 16-åringen såg till att ta extra exemplar som han rullade ihop och gömde bakom vedhögarna i källaren hemma. Kvällen innan Gestapo hämtade honom ägnade han åt att bränna dem i tvätt källaren.
– I efterhand har jag insett att de måste ha känt till kopiorna. De hade hållit växeln under uppsikt under lång tid. Men Gestapo-officeren misslyckades med att ta itu med den mest provocerande uppgiften, kopieringen av viktig information, säger han.
Fick lära mig Mein Kampf:
På Grini sattes han först till "slavarbete" med att bygga dammen till plantskolan. Hårt arbete från morgon till kväll, medan den tyska vakten låg på rygg i gräset och ylade om någon av fångarna tog en kort paus.
Han placerades då i Jugendgruppen, en slags skolsektion för de under 23 år, med avsikten att nazifiera dem.
– Vi fick lära oss Mein Kampf. Vi var många som frågade oss om inte Europas statschefer borde ha varit mer förberedda på Hitlers framfart efter att vi läst boken, säger Haavik.
Läraren var den tyske SS-officeren Sartor. Vanligtvis anställd på Victoria Terrace. Men han kom till Grini i civila kläder och talade artigt på användbar norska.
– Men jag vet inte om någon som låtit sig charmas till andra sidan i alla fall.
– Du var bara 13 när kriget bröt ut. Vad fick dig till motståndsarbete?
– Viljan att göra motstånd väcktes nog av att jag skämdes lite över de äldre generationerna. Över att de tyska styrkorna så lätt kunde komma till makten i Norge, att de fick landa sina plan på Fornebu den 9 april, utan att någon gjorde motstånd. Jag ville inte sitta och titta på vad som hände med mitt land.
Fick besked att de skulle skickas till Tyskland:
Grini fångläger, på tyska kallat Polizeihäftlingslager Grini, togs i bruk som interneringsläger för norska krigsfångar 1940, under ledning av befälhavaren SS-officer Hermann Koch. Huvudbyggnaden byggdes ursprungligen som ett kvinnofängelse, och stod nästan färdig när kriget bröt ut i Norge.
Det första året var syftet med lägret korttidsfängelser. Men från juni 1941 användes den för politiska fångar från hela Norge. Totalt registrerades 19 788 fångar i lägret. Av dessa deporterades 3 402 till fängelser och koncentrationsläger i Tyskland.
Det ödet var det som utlöste den största oro bland fångarna. Så sent som i mars 1945 fick Haavik veta att han var en av 300 som skulle med fartyg till Tyskland.
– På den tiden gick det ett rykte om att Tyskland hade förlorat kriget. Planen var att använda oss som gisslan ombord på tyska transportfartyg, så att de kunde segla i väg utan att riskera att bli attackerade. Lyckligtvis gick det dock inte så. Fartyget vi skulle åka med sänktes på väg norrut, säger han.

«Föregående «1 ... 2 3 4 5 6 7 8 9 Nästa»     » Bildspel