Den 21 oktober 1962 vid 13 tiden, en timme försenad, lämnade Hurtigrutens fartyget M/S Sanct Svithun Trondheim. Fartyget följde den vanliga färden till Buholmråsa fyr, söder om Folda. Nästa hamn var Rørvik. Klockan 19:55 passerade fartyget Buholmsråsa fyr och det fanns vakthållning på bryggan. Kapten Johannes Andreas Kleveland seglade på sin sista resa innan han skulle gå i pension. Tillsamman med första styrmannen och lotsen avlöste överstyrman, andra styrmannen och lots. Ungefär vid denna tidpunkt skulle kursen ändras från 350 grader till 035 grader, men kursändringen sköts upp. Klockan 20:00 var det vaktavlösning för rorsmannen, fartyget hade då en kurs på 342 grader. En stund senare ändrade fartyget kursen till 333 grader vilket berodde på mötande trafik innan det fortsatte med 335 grader. Det var dåligt väder denna dag med hårda vindar och regn- och snöfall.
Strax före 21.00 kom kaptenen upp på bryggan och rorsmannen blev avlöst. 12 minuter senare signalerades för sänkt fart på maskinen. Det antas att vakthavande på bryggan hade lagt märke till Nordøyan fyren som de felaktigt antog för Grinna eftersom dessa två fyrar liknande varandra och de förväntade sig se Grinna vid denna tidpunkt. Fartygets position i förhållande till fyren var fel så kompasskursen kontrollerades av befälet som då antagligen upptäckte att fartyget var på fel kurs. Det antas att eftersom de såg Nordøyan fyren som de misstog för Grinna och att skiftet för rorsmannen var klockan 21 har fel kurs bara hållits i 12 minuter. Den tidigare rorsmannen kallas inte till upp till bryggan för att höra vilken kurs han styrde efter. M/S Sanct Svithun kurs ändrades, men med fel position ledde denna kursändring till att fartyget seglande rakt upp på grundet vid Oksen vid Nordøyan fyr i Nord-Trøndelag. Klockan 21:55 grundstötte de och rev upp durken i lastrummet. Vattnet strömmade in i fartyget som började sjunka. Fartyget ligger idag på en sandig och stenig botten 60 meter under havsytan. En större värdehandling följde med ner i djupet. Den skickade från Trondheim till postmästaren i Rørvik. Beloppet var 100 000 norska kronor. Vilket motsvarar i dagens penningvärde ca: 2 milj kronor.
Klockan 22:04 går larmet över radion ”Mayday” upprepas flera gånger. På grund av felaktig frekvens fick Rørvik radiostation kontakt först vid 22 tiden. Beskedet var att M/S Sanct Svithun befann sig vid Grinna och bad om assistans. Rørvik skickade ut en begäran till alla fartyg i området att bistå dem. Många småbåtar gick ut från Rørvik och fiskebyarna runt Folda. Lastbåten M/S Ursa som 
var på väg norr om Grinna som rapporterade att de fångat upp ett nödsamtal och vände tillbaka för räddning.
Vid Grinna fyren fann inga räddningsfartyg M/S Sanct Svithun. Det var inte rätt plats och rädslan spreds blad räddningsfartygen. Ingen visste var M/S Sanct Svithun var som hade skickat ut nödraketer. Av misstag gick de flesta i luften samtidigt medan en exploderade på däck. Omkring kl. 22:45 bröts strömmen och radion ombord tystnade. Klockan 23:10 hade M/S Sanct Svithun gått ner. Fartyget hade sex livbåtar och några flottar. Fem av livbåtarna kunde ha plats för 36 personer och den sista kunde ha plats för 10 personer.
Ombord fanns 89 personer, passagerare, besättning och postagenter, det fanns gått om plats i livbåtarna. Vid Nordøyan fyren var tjänstgörande personal inte medveten om drama som ägde rum i havet söder om fyren. När fyrvaktaren var ute på ett ärende märkte han av en diesellukt som kom in från havet. Ingen hade rapporterat till fyren att ett fartyg hade problem. När han kom in igen slog han på radion och fick veta att M/S Sanct Svithun hade förlist vid Grinna fyren.
Ombord på M/S Sanct Svithun hade passagerarna fått höra att det fanns hjälp på väg från Rørvik och kaptenen beordrade människor i livbåtarna. Många undrade över det och vägrade sätta sig i livbåtarna. Därför fanns det inte mer än tio män i livbåtarna med undantag av en där det var drygt 20 personer. När livbåtarna sätt i vattnet inträffade en ny olycka då den fjärde livbåten fylld av människor firas ner. När den träffar vattnet fylls livbåten av havsvatten och kastar den mot fartygets sida. Ett okänt antal personer faller ner i djupet när båten vänder runt och skräcken ersätts med dödsskrik. Livbåten höjdes upp ur havet och alla hamnade i vattnet, medan livbåten lämnades hängande och bröts itu av vinden mot fartyget. Ingen på denna livbåt räddades. De andra livbåtarna klarade sig utan svårigheter.
Klockan 23:05 steg fartyget vertikalt, men det fanns fortfarande människor ombord, passagerare som hade förlitat sig på räddningsfartygen skulle komma till undsättning. Dessa fick vänta tills fartyget sjönk för att använda livflottarna. 4 till 5 personer försvann i suget när fartyget sjönk. Någon gång klockan ett och halv två på natten kom den första livbåten till Nordøyan fyren. Cirka 01:30 hörde befälet hur en sten smällde mot fönstret, han gick ut för att titta och möttes av besättning från M/S Sanct Svithun som stod där. Han väckte fyrmästaren innan han ringde Rørvik radio och berättade för dem. Det var först då räddningsledningen insåg att fartygets besättning måste ha misstagits sig på fyr. Räddningsfartygen dirigerades om mot Nordøyan men det var för sent, bara de som befann sig i livbåtarna och den störst flotten hade överlevt.
En av de som överlevde katastrofen är den då 28 år Knut Borge. Han fick plats i en liten underhållsbåt anpassad för lugnare vatten och inte som denna dag med dåligt väder och storm. Tillsammans med nio andra lyckas de få ut båten från fartyget och börjar ro in mot Nordøyan fyren, vilket är ett säkert landmärke.
– Plötsligt kommer det något som nästan ser ut som ett högt vattenfall och fyller båten på bara några sekunder. Alla som var i båten hamnar i vattnet. Knut Borge förstår att det enda sättet att överleva är att simma in mot land.
-Det var ett par gånger jag spolades och fick lite tunga simtag, tills havet drog mig tillbaka. Jag kommer inte ihåg exakt hur många försök jag hade innan jag fick tag i en sten på klippan. Jag klamrade fast mig vid den och lyckades krypa upp på holmen när havet vände tillbaka. Efter vad som kan ha varit allt från några långa minuter till en timmes simtur, når Knut äntligen en liten holme precis utanför Nordøyan fyr. Först morgonen efter hittas den blöta Knut Borge, efter att ha tillbringat natten i tio plusgrader på holmen.
Det som hade skett var det ingen som trodde skulle hända i modern tid. Ett fartyg fullt av navigationshjälpmedel hade misslyckats och hade tappat 18 sjömil från kursen. Orsaken till olyckan konstaterades ha varit ett missförstånd mellan lotsen och rorsmannen. Vid denna tidpunkt var det vanligt att ta bort första siffran från kursen när den angavs. Så när fartyget gick 350 grader och lotsen angav 42 grader och senare 35 grader kan detta ha missförstått av rorsmannen till 342 grader och 335 grader, istället för 042 och 035 grader. Bristen på kompasskontroll av officerarna var troligen den utlösande orsaken till förlisningen. Fartyget borde ha ändrat kurs från 350 grader till 035 grader för att gå mot Nærøysundet och Rørvik, men det skedde aldrig, vilket ledde till en av de största norska skeppstragedierna under fredstid. Orsaken till M/S Sanct Svithun tragedin kommer aldrig att klargöras fullständigt när alla på den sista vakten, kapten, lots, förste styrman och rorsman omkom. Således vet ingen med säkerhet vad som skedde på bryggan. 48 personer räddades, medan 41 omkom den natten i Folda.
Min släkting Torjus Halsne var maskinist ombord. Han var en av de omkomna som till en början saknades. Han blev 50 år gammal, efterlämnade sig hustru och sex barn. Änkan Signe Berit erhöll 2000 norska kronor i kompensation för sin mans ägodelar samt gratis resor på Flaggruten. Det var inte mycket hjälp att få från rederiet. Kristerapi fanns det inte på den tiden. Grannen kom över med en påse päron den där långa dagen innan de fick veta ödet.
Allan Kvalevaag
2020-01-03