Karmøy kyrkor

Avaldsnes kyrka eller som den också kallas Olavskyrkan, som blev byggt 1250 av Håkon IV Håkonssen (1204–1263), det främsta minnesmärket över Avaldsnes storhetstid. Kyrkan är också en symbol för slutförandet av rikets enade av Håkon Håkonsen. Kyrkan är byggt ovanpå en gammal hednisk kultplats. Vid kyrkan står en bautasten 7,2 meter hög, ”Jungfru Marias Synål” som står på sin ursprungliga plats. Namnet kommer från en inristning i stenen Mikjall Mariu Næstr ”Mikael näst efter Maria”. Ärkeängeln Mikael är den som står efter Jungfru Maria i rang. Mikael är den ängel som kommer att blåsa i ett horn på domedagen för att kalla in själarna. Sägnen säger att när stenens topp når kyrkans vägg då är domedagen här. Detta har gjort att präster genom åren huggit av bitar på toppen av stenen för att förhindra domedagen. Sägnen härstammar från de första kristna som tillägnade alla tidigare hedniska platser till ärkeängeln Mikael. Man vet att kyrkan under katolsk tid hade både ett St. Olavs altare och ett Jungfru Maria altare. Kanske hade kyrkan också ett altare för Mikael. Den andra kyrkan på Avaldsnes var ett åttasidigt kapell som man vet stod kvar år 1610. Den nuvarande kyrkan blev byggt av Håkon Håkonson ca: år 1250 som en del av kungsgården. Den byggdes till ära över St. Olav och många pilgrimer har besökt kyrkan. Hantverkarna som byggde kyrkan hade utbildats för ändamålet i England. Under medeltiden kallades prästerna för ”sira” man vet att prästen på Avaldsnes år 1301 Sira Bård hade besök av biskop Arne från Stavanger. Vid denna tidpunkt höll man ett lagting på Avaldsnes och vid lagtinget år 1322 hade Avaldsnes två präster. ”Hallr ok Jon prestar a Awallznese”, står det i ett brev till kungen. Många präster klagade över utgifter för gästabud vid lagtingen på Avaldsnes. Man vet att den siste katolske prästen hette Hans Diser och var tysk och drev handel, han var i Danmark med varor år 1521. Hans historia är märklig eftersom han slutade sina dagar som sjörövare av utländska skepp år 1535. Reformationen med Luther hade svårt att få fäste på Avaldsnes. En sägn nämner att de som vägrade överge katolicismen höll mässor i ett bergrum på det 300 m höga Valhäst fjället. Stället kallas än i dag Prästvarden. Man vet bestämt att Olavskyrkan plundrades på alla sina skatter och att kyrkan minste mycket av sina intäkter eftersom folket inte respekterade de nya prästerna och inte betalade var tionde till kyrkan. Detta lede till att kyrkan började förfalla. I början av 1600-talet var Abraham Engelbretsson präst på Avaldsnes. Kung Christian IV besökte Avaldsnes år 1607 där han frågade prästen varför han hade så kort prästkjol. Varav Abraham Engelbretsson svarade ”Den er blitt beklippet tilligemed kallet”, med det manade han att intäkterna till kyrkan var så dåliga att han inte hade råd till mer. Det var ofta strid mellan prästerna på Avaldsnes och biskoparna om mer pengar till kyrkan. Särskilt prästen Christen Bentsen Skaaning (från Skåne), som var präst på Avaldsnes från 1635 till 1679 – alltså i över 40 år. Han ansökte hos kungen om extra medel för att rusta upp prästgården som förfallit. För att plussa på intäkterna till kyrkan så handlade han med sill fast detta var förbjudet för prästerna. Christen var en präst som hade stor respekt av folket, och han var med vid flera kungahyllningar. Han fick många barn minst tio barn växte upp och bildade egna familjer i byarna runt Karmsundet.

Den äldsta sonen Bern blev den präst som efterträdde Christen men han hade en dålig vana att supa och var inte populär. Det var ett hårt jobb att vara präst på Avaldsnes eftersom det var en berömd kyrka så det blev nödvändigt med extra personal som hjälpte prästerna. Här fanns klockare, en medhjälpare, tjänstefolk, kyrkvärdar och skollärare. Gudstjänsterna på söndagen kunde hålla på i flera timmar, folket fick gå upp tidigt för att hinna till kyrkan särskilt de som bodde på Askdal. Många somnade under mässan och år 1645 anställdes det en man som gick runt med en käpp och väckte folk som sov. En av de populäraste prästerna var Johan Lyder Brun som var präst 1838 till 1848. Tillsammans med sin fru Karen fick han tolv barn. Johan Lyder Brun tjänade pengar som amatör arkeolog, han var den som lät gräva ut Flaghaugen där han fann en stor guldring som han sålde till universitetet i Christania (Oslo). En gång var Johan på resa från Bergen till Avaldsnes en lördag med biskopen Jakob von der Lippe när det blåste upp till storm och de fick söka skydd på Sveio. Ryktet gick om att den populäre prästen var i närheten och det slutade med att han var tvungen att hålla en predikan för folket i en sjöbod. Nästa dag gav de sig av igen men råkade återigen ut för en storm, de trodde deras sista stund var kommen. Men de rede ut stormen och kom fram till Avaldsnes, där väntade folk på att prästen skulle börja sin predikan, han gick upp i predikstolen och började. Efter gudstjänsten sa biskopen att det var den bästa predikan han någonsin hört och undrade när han skrev den. På havet när vi väntade på att dö svarade Johan.
Uppe till höger på kyrkdörren kan man fortfarande se skadorna av kulhålen från flyganfallet. I februari 1870 kom Lars Oftedahl som vikarierande präst i elva månader. Oftedahl var en känd väckelsepredikant. Han talade till folk på ett sätt så att folket förstod, han skrev sånger och införde en folkhögskola för unga. Under sina elva månader höll han omkring 200 möten i kyrkan. Efter reformationen förföll kyrkan, särskilt taket som ursprungligen var täkt med koppar. 1929 restaurerades kyrkan till så som den ser ut i dag. Under andra världskriget ville tyskarna riva tornet på kyrkan för att engelska piloter använde det som landmärke när de skulle fälla bomber i sundet. Tornet räddades av befolkningen som byggde med svenskt material ett stort träskydd över kyrkan så att den bara såg ut som en vanlig kulle. Under ett flygangrepp upptäckte en engelsk flygare byggnaden som han trodde var ett ammunitionsförråd och började beskjuta kyrkan, det blev några kulhål som än idag syns på kyrkan.

Kopervik kyrka var en korskyrka ritad av arkitekten Jakob Wilhelm Nordan i ny renässansstil. Kyrkan invigdes 2 oktober 1861. Det gamla altaret var från 1906, målad av August Eiebakke som i sin tur var en kopia av ”Uppståndelsen” i Bragernes kyrka, målad av Adolph Tidemand. Kopervik kyrka brandskadades 28 oktober 2001. Då förstördes altarstycket och det var nära att hela kyrkan brann ner den gången. En 23-årig man medgav att han startade branden. Ett nytt altarverk tillverkades av Keith Grant som invigdes den 12 juni 2005.

Den 28 maj 2010 förstördes den gamla träkyrkan i en ny brand. Kyrkans personal lyckades rädda silver, några stolar och dopfunten innan de var tvungna i hast lämna kyrkan. Medan brandmännen arbetade med att släcka branden kunde åskådarna se sin vackra vita träkyrka förvandlas till aska. Brandförloppet gick fort, det fanns personer i kyrkan när rök upptäcktes vid 12 tiden, alla kunde dock ta sig ut. Brandväsendet arbetade med att försöka rädda så mycket som möjligt bland annat vissa armaturer togs ut ur den brinnande kyrkan. De flesta i Kopervik har döpts, konfirmerats och vigts i kyrkan. Branden släcktes vid 21 tiden på kvällen. Det finns ännu ingen orsak hur branden uppstod. Tekniska undersökningar inleddes. En ny kyrka i Kopervik invigdes 23 april 2017.