Klockan 16.30 en fredag 28 november 1941 efter en halvtimmes seglats från Kvitsøy med kurs mot Skudenes angreps M/S Vindafjord av ett brittiskt Lockheed Hudson bombplan från 220 Skvadron RAF Coastal Command och sänktes. Ombord på Vindafjord fanns 68 personer. M/S Vindafjord sänktes inom loppet av två minuter. Sju av besättningen omkom tillsammans med 28 norska passagerare samt två tyska soldater. 35 människor blev upplockade och räddade av motorkuttern Marsteinen från Åkrehamn som råkade befinna sig i närheten. M/S Vindafjord trafikerade från början rutten Sandeid – Åmsosen – Stavanger via Nedstrand. 1938 köpte Det Stavangerske Dampskibsselskab (DSD) M/S Vindafjord som ändrade på rutten till Skudenes – Kvitsøy – Stavanger. Kapten ombord var Johannes Vatsvåg från Nedstrand.
Tyskarna byggde befästningar på Randaberg, Kvitsøy och Fjøløy som en del av artillerigruppen Stavanger – Nord. Den blev upprättad i Stavanger i april 1940 och bestod av dessa tre batterier. Batteriet på Fjøløy blev utrustat i mai – juni 1941 med tre 21 cm Mörser 18 haubitsar med en räckvidd på 16 km. Batterierna var en del av det tyska försvarssystemet som försvarade den viktiga inseglingen till Stavanger norrifrån genom Boknafjorden och från Nordsjön. Det var många norrmän som arbetade med befästningarna och behövde transportera sig mellan öarna. Den tyska kommandoplatsen låg på Kvitsøy. När M/S Vindafjord anlände till Kvitsøy från Stavanger klev ca: 40 tyska soldater iland. På Kvitsøy väntade flera norska arbetare att kliva ombord för att resa hem till sina familjer på Karmøy och Haugesund över veckoslutet.
Vindafjord lämnade Kvitsøy runt kl. 16.00 som då hade 57 norska passagerare varav 5 kvinnor. En av dessa var min släkting, 23 åriga Klara Melhus som då bara hade en halvtimme kvar att leva. Två kvarvarande tyska soldater skulle vakta 20 lådor sprängmedel för lossning i Skudeneshavn samt besättningen på 9 personer. Halvvägs mellan Kvitsøy och Skudesneshavn, i regnigt väder och tunga sjöar, attackerades hon på babords sida av maskingevärseld från ett brittiskt Lockheed Hudson bombplan. Två bomber släpptes och träffade mittskeppet som fick fartyget att sjunka mycket snabbt. Många passagerare hade gått ner i salongen medan vissa stod kvar på däck. De som kunde kastade sig i det kalla vattnet medan andra följde med ner i djupet. Något räddningsmaterial hann aldrig att komma i sjön, endast en livflotte som hamnat av sig själv fylldes snabbt av överlevande medan resten klamrade sig fast. Mer detaljerad vittnesmål från händelsen återfinns i sjöförklaringen.
I boken ”Lang kyst” berättas det om Mikal Nodland från Haugesund som bland vrakgods och kämpande människor fick syn på sin arbetskamrat Gunleif Westre, även han från Haugesund. I dyningarna och kraftig vind låg Nodland och kämpade för sitt liv med endast en fungerande arm, den andra var sönderskjuten i första maskingevärssalvan från Lockheed Hudson planet. Mikal höll sig flytande på två livbojar medan han höll sin kamrat runt livet med ena armen. Med den andra höll han halvt medvetslöse Gunleif i rörelse så att han inte stelnade i det kalla vattnet. Mikal Nodland fick Carnegies guldmedalj för sin hjälteinsats. I motiveringen står det att han har räddat Gunleif från att drunkna under extremt svåra förhållanden och med sitt eget liv som insatts under svåra ansträngningar. Carnegies hjältefond i Norge grundades 1911 som en norsk del av den internationella Carnegie Hero Fund. Stiftelsens grundare var Andrew Carnegie (1835–1919), som emigrerade från Skottland till USA 1848.
M/K Marstein som var försenad från Skudeneshavn p.g.a. sin extra stora last, bevittnade hur M/S Vidafjord stod i brand och rök. De la om kursen och pressade motorn för att komma fram till Vindafjord så fort som möjligt. 15, 20 minuter senare var de framme bland vrakrester och fastklamrade människor som hjälptes upp på Marstein. Skepparen och ägaren Simon Ingebrigtsen, matros Hans H. Hansen och Nils Karlsen, alla från Åkrehamn på Karmøy räddade den dagen 35 personer, bland dem den ena tyska soldaten. Många av de överlevande behövde läkarvård, dels på sjukstugan i Skudeneshavn och dels på sjukhuset i Haugesund. Alla som kunde hjälptes åt den dagen med vård och omsorg. Nazisterna gjorde stor propaganda av tragedin. De samlade 500 NS folk i Stavangers film teater som protesterade mot britternas omänskliga handling mot det norska folket. Tyskarna gav tillåtelse att båtarna som ville leta efter fler överlevande fick lov att använda sina sökarljus. Tyvärr fann de inga fler överlevande. I sökande fann man bara brevposten. Några dagar senare fann man två omkomna i strandkanten på öns södra sida och en del skeppspapper. Det var lotsen Reinert Svines från Stavanger och M/S Vindafjord andre styrman Ivar Berekvam från Imsland, inga fler av de omkomna fann man, resten av de omkomna försvann i havet.