Valfångaren D/S Jarlen
Året är 1897 och förberedelserna i början på mars tar sin form för årets valfångstresa. 
Det var många från gårdarna runt Dynjo i Sveio som skulle följa med till Island. Tillsammans var det 25 män från som skulle åka med den legendariske valfångaren Thomas Amlie på hans sista expedition till Island. Amlie hade fyllt 82 år och insåg att han behövde lämna över ansvaret till en yngre förmåga. Arbetarna tyckte det var trist att Amlie skulle sluta men de förstod att det var för krävande för en man i hans ålder att fortsätta med valfångstresorna. Det var allaredan klart att Isak Kroboe från Kristiania (Oslo) skulle ta över som driftsledare vid Langøre Valstation.
Valfångst var en lönande affär vid denna tid. En blåval kunde ge hela 90 hektoliter olja och 250 kg Barder. År 1887 producerades det 7000 hektoliter olja (3000 fat) och 20 ton barder. Det året var priset mellan 10 – 18 brittiska pund för 1 ton olja, beroende på kvalitet och för 1 ton barder fick man 85 pund. Snart skulle fler företag etablera sig på Island och därmed ökade konkurrensen.
Vid tiden för avfärd låg tre valfångstskepp och en lastbåt vid kajen i Smedasundet. Ombord fanns Thomas Amlie och valfångstmanskapet från Austlandet. Det var stor gemenskap mellan arbetarna från Austlandet och Sveio. De kände varandra sen tidigare säsonger på Island. Det var en hel del som skulle berättas dem emellan efter att ha varit från varandra ett halvår. Gamle Amile tog god tid på sig och snackade med var och en från Sveio. Han ville veta hur det var med dem och deras familjer. Då alla var ombord och klara för avfärd var det totalt 60 man. De flesta från Sveio fick plats ombord på DS Jarlen. De andra fick plats på DS Reykjavik en något mindre och äldre valfångstbåt och DS Isafold. Resten av männen från Sveio fick resa med lastskonaren DS Lauvain. På eftermiddagen den 3 april kastade de loss på sin färd mot Island. Ångfartygen Jarlen och Reykjavik färdades snabbare än de andra två båtarna. Därför skulle de hålla jämna steg med varandra på resan. Färden till Alphafjorden skulle ta en ungefär en vecka över öppet och stormigt vatten. Thomas Amlie var ombord på DS Jarlen tillsammans med den kände och framgångsrike val skytten Johan Kristian Kristensen Hytten (59 år) från Tønsberg och matrosen Johan Jørgensen Hytten (21 år) också från Tønsberg.
Färden såg ut att gå bra och de båda ångfartygen följde varandra under den första delen av färden. På kvällen den 6 april passerade de Färöarna då det plötsligt blev ett väderomslag. Det blåste upp till en kraftig storm och plötsligt blev allt dramatiskt. Sikten blev minimal och vågorna höga som hus slog över ångfartygen. Många av dem som fanns ombord var livrädda och tysta, det sades inte mycket. De båda fartygen kunde inte längre hålla kontakten, 
DS Reykjavik kunde med nöd och näppe rädda sig iland på Färöarna. Där sökte de skydd tills stormen var över. Lastskonaren och D/S Isafold kom inte till Färöarna förrän stormen var över. Reykjavik manskap använde en hel dag för att söka efter DS Jarlen men ångaren var spårlöst borta. Ingen hade sett eller hört något från Jarlen. Sorg och förtvivlan var stor då de insåg vad som hade hänt. Jarlen hade slukats av de stora vågorna i den extrema stormen och alla ombord hade omkommit då båten förlist nordväst om Färöarna.
Denna resa blev bokstavligen Thomas Amlie sista resa tillsammans med de 32 männen som var med honom ombord. Ingen har någonsin funnit ett endaste spår efter dem. Havet blev deras grav.
DS Reykjavik seglade vidare till valstationen på Island och startade valfångsten tillsammans med DS Isafold. Den 19 juni skickade de ett telegram till länsmannen i Haugesund att DS Jarlen hade varit saknad i över 10 dygn utan något livstecken från dem. De kunde därför konstatera att Jarlen hade förlist med hela sitt manskap tillsammans med sin last. Samtidigt blev det sänt meddelande att de behövde mer folk till valstationen. Det var inte aktuellt att avsluta valfångstsäsongen trots den tragiska olyckan. Det skulle medföra en allt för stor ekonomiskt förlust därför behövdes mer arbetskraft. Isak Krobo måste nu anlända till Alphafjorden för att ta över arbetsledningen av valstationen. Det blev en lång och tung säsong för alla.
I kyrkoboken för Sveio kan man läsa prästens avslöjande rader för 14 mäns öde som omkom i DS Jarlen förlisning.
Två av personerna som omkom var släktingar till mig.
Reinert Jakobsen 1878 – 1897 från Braatveit
Joakim Andreas Kristoffersen 1877 – 1897 från Sveen i Sveio.
Båda unga ogifta män i sina bästa år. Havet tog dem.
Hur vet vi nu allt detta då DS Jarlen bara försvann från havets vågor? En av dem som deltog på resan till Island var Peder Andreas Larsen (1876 – 1954) som kom från Dynjo i Sveio. Peder var 21 år gammal då han i slutet av mars 1897 gjorde sig klar för att resa till Island. Han ville inte resa då han nyligen skaffat sig en käraste, Ingeborg Malene Kvalvåg. Hon fick flera brev från Peder som finns kvar än i dag. Dessa har legat till grund för lokalhistorikern Sverre Halleraker efterforskningar vad som hände med DS Jarlen och dess manskap. I dessa brev finns en dramatisk berättelse hur det gick till. Läs mer om denna kärlekshistoria med ett helt annat öde på Sverre hemsida.
Lista på på flytande valkokerier
Allan Kvalevaag
2022-04-26