Sjukdomar

Sjukdomar
Personernas dödsorsak som läkaren angett och prästen skrivit in i kyrkoboken har ofta helt andra namn än de vi är vana med idag. Nedan följer förklaringar och bilder från norska kyrkoböcker av några sjukdomar. Vissa namn känns igen medan andra har namn som ”Gigtfeber, ”Lungebetennelse” eller ”Tæring” är av äldre uttryck. Numera har vi bättre kunskap och medicin att behandla sjukdomarna med. För var man hänvisad till egen hemmagjord medicin i brist på både kunskap och pengar. I dragiga och trånga bostäder spreds sjukdomarna lätt mellan familjemedlemmarna. Dålig tillgång till färskt vatten eller rena toaletter skapade smitthärdar som orsakade tarmsjukdomar. Virus smittade snabbt och slog ut hela familjer. Inte ovanligt att flera personer i en och samma familj dog under kort tid vid epidemier.

Ålderdomssvaghet var en vanlig förekommande dödsorsak i kyrkoböckerna. När läkare inte kunde fastställa annan sjukdom vid hög ålder blev det naturligt att skiva in ålderdomssvaghet.

Anemi eller blodbrist kallades även för blodmangel. I Sverige användes vitsot eller kloros för Anemi. Tillståndet beror på att det finns minskad mängd blodfärgämne (hemoglobin) i de röda blodkropparna, vars uppgift är att transportera syre från lungorna till kroppens organ. Vid anemi får inte kroppen tillräckligt med syre. Symtom är blekhet och trötthet, huvudvärk, yrsel, hjärtklappning och allmän olustkänsla. Under 1800-talet ansågs bleksoten vara vanlig bland jordbruksbefolkningen. Kring sekelskiftet 1900 blev den i stället en typisk stadssjukdom. Den ansågs drabba ungdom, i synnerhet flickor.

Ansiktsros eller rosfeber är en bakteriell infektion i läderhuden. Den syns oftast som en hudinflammation i ansikte eller på underben. Rosfeber är en bakteriesjukdom som vanligen orsakas av streptokocker. Även stafylokocker kan ge upphov till sjukdomen. Det är ingen ”egen” sjukdom, utan ett sjukdomstillstånd som kan ha flera orsaker. I regel finns en hudskada bakom, exempelvis ett skärsår, skavsår, eller kroniskt bensår. Vätskesvullen vävnad (ödem) gör ofta ovanliggande hud extra känslig för sjukdomen. Rosfeber kan sprida sig snabbt och i värsta fall leda till blodförgiftning. Symptomen kan vara hög feber och i allvarliga fall svår sjukdomskänsla och matthet eller omtöcknat medvetande. Idag behandlar vi sjukdomen oftast med penicillin eller annan antibiotika.

Astma är en luftvägssjukdom som gör att man ibland får svårt att andas. Orsaken till sjukdomen är att man har en inflammation i luftrören. Det är vanligast att man får astma i barndomen, men man kan få sjukdomen i alla åldrar. För i tiden med dragiga bostäder och dålig hygien var det mer vanligt att folk fick Astma vilket kunde leda till döden.

Barnsäng (puerperium) är ett begrepp som förekommer i dödböckerna. När en moder avlider i samband vid förlossning, hemma i sin egen säng, fanns det inte den sjukvård vi har idag. Infektionsrisken är stor i samband med förlossning. Hygienen hos barnmorskor eller som det också kallades förr i tiden ”Jordemor” var inte alltid den bästa. Det kunde uppstå havandeskapsförgiftning eller annan infektion som ledde till döden. Det hände också att modern dog i blodförlust vid svåra förlossningar. Begreppet barnsäng får ses som ett samlingsnamn för olika dödsorsaker vid förlossning. Det förekom inte obduktioner för långt senare som kunde fastställa exakt dödsorsak. Förre införandet av barnbördshusen (de första kvinnoklinikerna) under senare delen av 1800-talet var barnsängsfebern ett allvarligt hot mot kvinnans liv under i synnerhet barnsängens första tid.

Barnsängsfeber (Barselfeber) är en smittsam och svår febersjukdom som uppstår under och efter förlossningen. Det är och var en viktig orsak till mödradödlighet. År 1664 iakttogs barnsängsfebern på sjukhuset Hôtel Dieu i Paris. Därefter hemsökte den sjukhusen runt om i världen flera gånger i större eller mindre epidemier och även åtskilliga gånger Sveriges barnbördshus. Infektionen var mycket vanlig innan man lärde sig känna sjukdomens spridningssätt. På flera ställen, särskilt i England, lade man märke till att barnsängsfeber ofta angrep ett antal barnaföderskor, som betjänats av samma barnmorska eller samme läkare. Ungraren Ignaz Semmelweis (1818-1865) lyckades bevisa att infektionen orsakades av smitta utifrån. Vid denna tid var det vanligt att barnmorskor även utförde gynekologiska undersökningar på blivande mödrar utan effektiv handtvätt eller användandet av handskar mellan undersökningarna. Ignaz hävdade år 1847 att sjukdomen berodde på en förgiftning med likgift och framhöll det farliga i att läkare eller studerande sysselsatte sig med anatomiska dissektioner eller liköppningar under den tid de hade sin verksamhet på förlossningsklinikerna. Efter att hygienen förbättrats och Ignaz Semmelweis införde handtvätt med klorerat kalklösning blev det en betydande förbättring, även om han upplevde mycket motstånd från kollegor. Genom införandet av noggrann renlighet kom antalet dödsfall i barnsängsfeber att minska kraftigt. Med införandet av antibiotika, sulfonamider omkring 1935 och med penicillin efter 1945 har förekomsten minskat betydligt.

Blodstörtning, Blodsdyrting på norska och på latin hemoptys (blodupphostning). Blodstörtning innebär att den sjuka hostar eller kräks upp stora mängder blod på grund av att t.ex. blodkärl brustit i luftrören. För berodde detta vanligtvis på tuberkulos, men även kronisk bronkit vilket är en vanligare orsak idag.

Blodbrækning är ett liknade tillstånd där uppkastningar av blod kan vara kraftig blödning från inre organ, magsår, cancer i magsäck eller åderbråck i matstrupe.

Bronkit en vanlig förekommande sjukdom som ofta efter en tid ledde till döden. Kyliga och dragiga bostäder hjälpte säkert till att förvärra sjukdomen.

Brystbetennelse (bröstinflammation), mastit, är en inflammation i brösten under amningsperioden. Mastit är ett tillstånd med ömma, heta och röda knölar i bröstet. Brystbetennelse visar sig oftast vid amning, sjukdomen övergår vanligtvis av sig själv utan att lämna komplikationer. Dock kan det vara en annan beskrivning framförallt då äldre personer, ofta kvinnor, fick sjukdomen ett tecken på lunginflammation orsakad av bakterien mykoplasma (Mycoplasma pneumoniae) även kallad ”atypisk lunginflammation”. Vanligt symtom är då långvarig torrhosta, huvudvärk, halsont och som regel bara lätt feber.
Det var inte enkelt förr att ställa rätt diagnos. ”Brystbetennelse” kunde vara en benämning på rätt många lungsjukdomar, alltifrån lunginflammation till turberolos. Då det inte fanns varken penicillin eller antibiotika var det inte så mycket läkaren kunde göra om man ens hade råd att kalla på en läkare.

Bukhinnebetennelse (peritonitt) kan orsakas med infektion av bakterier från tarmen eller en sprucken blindtarm. Peritonit kan också orsakas av inflammation utan bakterier, till exempel om bukhinnan ligger an mot ett inflammerat organ och sprider sig till själva bukhinnan. Om t.ex. blindtarmen spricker och inflammerar bukhinnan leder detta ofta till döden om inte akut operation sker. Symptom vid bukhinneinflammation är mycket individuella men buksmärtor, kräkningar och feber är vanligt förekommande. En hård buk vid palpation är ett typiskt kliniskt fynd. Tillståndet kan vara ivshotande om ingen behandling sätts in. Behandling sker med antibiotika. Dödligheten ökar med åldern.

Chock är inte vanligt man ser i kyrkoböckerna. Chock orsakar blodcirkulationsvikt, blodtrycket och blodflödet sjunker så mycket att kroppen får inte tillräckligt med syre och näring. Tillståndet kan bli livshotande eftersom kroppen inte längre fungerar som vanligt. När blodtrycket sjunker och urinproduktionen minskar blir man slö och kan uppfattas som förvirrad. Beroende tillståndet kan personen bli medvetslös. Numera vet vi att man skall lägga personen på rygg med benen högt vid medvetande. Lägga på en filt för att värmen och se till att personen får lugn och ro. Tillkalla läkare. Denna händelse som utspelar sig i juli månad 1874 fick dödlig utgång. Så här stod det i kyrkoboken ”Hun døde af Skade ved at se en Stud stange og kaste hendes Søster, som dog ingen Skade fik af Stangningen” . Översätter vi det till modern svenska får vi denna händelse: ”Hon dog av chock att se sin syster stångas och kastas av en tjur. Systern som stångades överlevde men inte hennes syster som avled av chocken.”  Kan bara försöka sätta in oss i familjens tragiska upplevelse. Först drabbas hennes tre år äldre syster av en ilsken tjur som stångar och kastar iväg henne. Därefter får hennes lillasyster en chock av händelsen och avlider endast 15 år gammal. Kan bara tänka oss vilken förvirrad situation som uppstår där ingen förstår allvaret med att hennes syster hamnar i chock.

Diabetes eller sockersjuka/socker som det förr kallades har varit känd sedan långt tillbaka. Läkekonsten famlade sig fram under århundradena. Det skulle dröja ända till mitten av 1800-talet innan man började ana att diabetes hade samband med utsöndring av ett visst ämne från bukspottkörteln, pankreas. En effektiv behandling startades först 1921. Då hade forskarna äntligen lärt sig hur det mystiska insulinet kunde föras över från djur till människa. Läkarna insåg att det fanns för mycket socker i både blod och urin hos diabetespatienterna men inte hur man skulle behandla detta. Praktiken visade att varken medikamenter, operationer, åderlåtningar, koppningar, laxeringar, kräk-, diarré- eller dregelkurer hjälpte. Det enda som egentligen återstod var att manipulera med maten. Och det gjordes, med mer eller mindre framgång. Olika dieter avlöste varandra. Till slut utmejslades två skolor med det enda gemensamma att intaget av kolhydrater kraftigt skulle minskas. Den ena skolan ersatte kolhydraterna med stora mängder fett. Den andra innebar i stort sett svält. Den viktigaste svenska företrädaren för fettkuren under det tidiga 1900-talet var läkaren Karl Petrén i Lund. Han förordade att 85 procent av matintaget skulle bestå av fett och för detta krävdes flera dagliga späck- eller smörportioner. Det krävdes stor uppfinningsrikedom för att klara av dagsransonen, som att låta smälta smörklickar i kaffe eller te. Vin, starksprit och opium (tre droppar per dag) rekommenderades för att göra tillvaron mer uthärdlig. De människor med diabetes som tvingades svälta överlevde knappt tre år, till skillnad från tidigare drygt ett år. Fettkuren var ungefär lika ”framgångsrik”, varken bättre eller sämre. Båda metoderna var egentligen lika tröstlösa, men likväl det bästa som tiden då hade att erbjuda.
År 1920 ryktades det om två unga forskare i Toronto, Kanada som hade lyckats utvinna en blodsockersänkande substans ur djurpankreas, att medlet fungerade på människor och att botemedlet mot diabetes nu fanns inom räckhåll. Det blev Frederick Banting, en kirurg med erfarenhet av krigsskador, och den 21-årige medicinstudenten Charles Best som först lyckades komma diabetesgåtans lösning på spåret. Den sensationella upptäckten bestod i att utvinna insulin, det blodsockersänkande hormonet, ur hundpankreas och att i rätt dos injicera det på människa. Det gick åt många hundar och krävdes en total personlig uppoffring av de båda forskarna. Problemet med att få fram ett verksamt insulin var att pankreas även utsöndrar bukspott, som behövs för matsmältningen men har en förödande effekt på insulinet. Alltså måste körteln skrumpna i djurkroppen innan den kunde tas ut. När Frederick Banting till sist kom på lösningen, genom att binda för pankreasutförsgångar för bukspott, var det nästan klart för insulinframställningen. Den 11 januari 1922 fick Leonard Thompson, en diabetessjuk 14-åring, som sin första patient i världen en insulininjektion. Hans blodsocker var mycket högt, andedräkten stank av aceton och han var utmärglad av den stränga dieten. Han ansågs inte ha långt kvar. Men på två timmar sjönk Leonard Thompsons blodsocker dramatiskt. Frederick Banting antecknade: ”Patienten blev piggare, såg ut att må bättre och sa själv att han kände sig kryare”. Denna upptäckt ledde 1923 till ett omdiskuterat Nobelpris i fysiologi. Läs mer om diabetes och dess historia.

Difteri (diphteritis) är en mycket allvarlig sjukdom som obehandlad kan leda till döden (fem till tio % av de insjuknade dör). Bakterien upptäcktes 1883 och först på 1920-talet kom vaccinet. Det sägs att difteri var den första sjukdomen som kom under kontroll i industriländerna. I Norge nämndes difteri för första gången 1822 och sjukdomen inträffade som epidemier ca: varje tjugonde år på 1800-talet och första hälften av 20-talet. Difteri var länge omnämnd som ”Den Trondhjemske halsesyke” efter ett stort utbrott i Trondheim 1845–48.
Sjukdomen uppträdde vanligtvis hos barn under 10 år och var ofta förknippade med dåliga sociala förhållanden. För kallades även sjukdomen för bara ”halsesyke”. Vid svår infektion får man dock tjocka beläggningar i svalg och luftrör, som kan ge andningssvårigheter, s.k. äkta krupp, och man kan t.o.m. kvävas till döds. Ett gammalt namn på sjukdomen är också ”strypsjukan” eller ”strupehoste”.

Dysenteri ”Rödsot” var förr i tiden en benämning på sjukdomstillstånd med blodiga diarréer. Namnet kan ha använts om amöbadysenterin men avsåg nog oftare den bacillära dysenterin (shigellos). ”Dys” kommer från grekiskan och betyder dålig, illa fungerande, ”enteri” av grekiska enteron (tarm), och ”dysenteri” kan tolkas som ”ont i tarmen”. Bägge sjukdomarna kan ha liknande symtombild och fick därför samma namn innan mikrobiologisk analys fanns tillgänglig. Senare benämnde man sjukdomarna ”amöbadysenteri” respektive ”bacillär dysenteri”.

Engelska sjukan eller Rakit som sjukdomen även kallas är en bristsjukdom som främst drabbar barn och orsakas av för lite D-vitamin. Det leder till ett mjukt och missformat skelett. Sjukdomen karaktäriseras av en otillräcklig upplagring av kalcium och fosfat i benstommen. Hos barn blir benstommen mjuk och böjlig, fontanellen sluter sig mycket långsamt och barnets huvud blir större än normalt. Barnet blir hjulbent eller kobent, revbenen degenereras och bröstkorgen sjunker in. Tänderna kommer sent och utvecklas dåligt. Bäckenet deformeras. Engelska sjukan har varit känd sedan 1600-talet. Ytterligare följder av brist är kramper, energiförlust, tandlossning, närsynthet, nervositet, lättretlighet, trötthet, snabb puls. Den vanligaste orsaken till sjukdoms-tillståndet är oförmåga/allergi för intag av fisk i alla dess former.
Under industrialiseringen i England flyttade många arbetarfamiljer från den soliga landsbygden in till städerna. Det upptäcktes efter en tid att barnen blev hjulbenta. Undersökningar visade det sig att brist på solljus leder till för liten egen bildning av D-vitamin, vilket är nödvändigt för benvävnaden vid t ex upptag av kalcium, därav uppstod namnet Engelska sjukan.

Epilepsi varierar från person till person och kan vara praktiskt taget alla typer av sjukdom eller skada i hjärnan. Epileptiskt anfall är ett uttryck för en övergående dysfunktion i hjärnan. Detta orsakar en plötslig och okontrollerad störning av hjärnans elektriska aktivitet. Alla människor kan i princip få ett epileptiskt anfall under särskild stress eller vissa sjukdomar. Personer med epilepsi har en lägre kramptröskel än andra, och därför har en tendens att upprepade attacker. Epilepsi beskrevs först av ”medicinska vetenskapens fader” Hippokrates omkring 400 f.Kr. som en fysisk störning. Tyvärr föll hans kunskaper i glömska och personer med epilepsi har historiskt behandlats med allt från kastrering till lobotomi. Väldigt många har bränts på bål som häxor på grund av andras rädsla för epilepsi diagnos. Det var inte ovanligt att prästen skrev in sinnessjuk tillsammans med epilepsi i kyrkböckerna som dödsorsak.

Gallfeber som också gick under namnen gulsjuka, gula febern, gulsyckta eller svart sot. Idag säger vi gulsot som är ett tillstånd då ämnet bilirubin ansamlas i kroppen och gör så att huden och bindhinnan (ögonvitorna) tillsammans med andra slemhinnor får en gulaktig ton. Urinen kan bli mörkt rödaktig genom att färgämnet utsöndras via njurarna. Gulsot är ett symptom och inte en sjukdom.
I den gamla folktron trodde man att gulsot kunde orsakats av att en gul fågel hade flugit över ens obäddade säng på morgonen. Botemedel inom folkmedicinen kunde vara att äta någon del av en gul fågel, oftast en gulsparv. Det gick också bra att äta gul mossa, saffran, svavel, smörblommor, ägg eller något annat gult enligt principen att lika botar lika.
Den vanligaste orsaken till gulsot är leverinflammation, ex. hepatit A, B och C som orsakas av virus. Gulsot kan uppstå även vid förgiftningar eller cancer i levern. Hepatit A smittar via förorenat vatten och mat medan de två andra smittar via blod och andra kroppsvätskor. Vanligast är att patienten blir trött, får feber, illamående och kräkningar men infektionen kan också vara symtomfri. Typiskt för hepatit är att ögonvitor och hud blir gula, och urinen kan bli mörkt rödaktig genom att färgämnet utsöndras via njurarna. Numera finns vaccin mot hepatit A och B.

Gigt (gikt) beror på att det bildas kristaller av urinsyra i lederna som gör att man får en inflammation Urinsyran kan öka om man går upp i vikt, äter mycket proteinrik mat och dricker alkohol. Ofta beror gikt på en kombination av urindrivande läkemedel, övervikt och alkohol. En giktattack kan ofta utlösas när man äter mycket och samtidigt dricker stora mängder alkohol. När man blir äldre ökar urinsyrahalten naturligt. Men långt ifrån alla med mycket urinsyra får gikt. Män får gikt oftare än kvinnor. Gikt kan uppstå av frosseri, stort intag av alkohol eller vid metabolisk gikt. Njursjukdom kan också ge gikt. Gikt har kallats den frossande mannens sjukdom, då statsmän, kyrkofurstar och andra högt uppsatta tjänstemän ofta drabbades. Vid gikt har man alltid återkommande attacker i en led, lagringar av kristaller i huden, njurfunktionsnedsättning och njurstenar. Ofta är stortån drabbad vid första gikttillfället. Detta tillstånd kallas portvinstå och uppstår ofta under natten.

Gigtfeber (giktfeber) eller reumatisk feber är en rektion orsakad av streptokocker vid halsinfektion. Sjukdomen kan för vissa personer ge långtidsskadorna på hjärtat som kan leda till döden.

Halssjukdomar
Halssjukdom var vanligt att prästen skrev i kyrkoböckerna som dödsorsak, ett samlingsnamn för flera olika sjuktillstånd. Det kan vara allt från hosta, difteri till elakartade streptokocker. Förr visste man inte så mycket om ens alls vad bakterier och senare virus var för något. Det fanns ingen medicin som botade dessa alvarliga sjukdomar vilket ofta ledde till döden. I kyrkoböckerna har det skrivit lite olika, det kan stå ”Formeentlig Strubehoste, halssvull, Halsböld, ondartet halssyge”

Hjärninflammation
En hjärninflammation eller på latin meningitis är ofta mindre dramatisk i början. Sjukdomen som vanligtvis orsakas av ett virus kan orsaka symtom som måttlig feber, huvudvärk, yrsel och trötthet. I svåra fall kan patienten utveckla personlighets- förändringar, förvirring och nedsatt medvetandegrad. Ibland kramper och förlamning. Det är ofta tecken på samtidig infektion i hjärnhinnorna inklusive nacke och rygg stelhet. Hjärninflammation förekommer i alla åldersgrupper men oftast hos barn och unga vuxna. Det förekommer även stavningen ”Heilebrune” för hjärnhinneinflammation där Heile är hjärna och brune är inflammation.

Hjerneslag (stroke) även kallad ”slaganfall” är ett samlingsnamn för hjärninfarkt och hjärnblödning (Heilebløding eller hjerneblødning kan det stå i norska kyrkoböcker). Vid Slaganfall får personen plötslig förlust av kroppsfunktioner p.g.a. störningar i hjärnans blodcirkulation. Det är den tredje vanligaste dödsorsaken av alla sjukdomar, efter en hjärtattack och cancer. Varje år i Norge drabbats 15 000 personer av stroke, varav 12 000 är nya fall.

Hjertfeltuberkulose är en kombination av hjärtfel och tuberkulos. Varför just dessa två sjukdomar har slagit samman som dödsorsak har inte kunnat spåras.

Kallbrand (Koldbrand på norska) kallades förr för benbrand (lat. gangrän) eller Betendelse i føttene och är vävnadsdöd orsakad av dålig blodförsörjning. Det kan bero på sårskador, stark nedkylning, diabetes eller åderförkalkning. Kallbrand drabbar främst de yttre extremiteterna. Man skiljer mellan torr, fuktig och gaskallbrand. Torr kallbrand uppstår vid förfrysning, medan fuktig kallbrand kan uppstå av illa skötta sårskador. Gaskallbrand är en bakteriell infektion som producerar gas i vävnad med kallbrand. Det är en dödlig form av kallbrand och orsakas ofta av bakterien Clostridium perfringens. Fullt utvecklad kallbrand kan inte botas. Vid torr kallbrand får de drabbade delarna ramla av själva, men vid fuktig kallbrand måste det drabbade området amputeras. Vanliga symptom är missfärgning, blått eller svart om huden är angripen, röd eller orange om det är området under huden som är angripet. Illaluktande vätska från såret och/eller känslan förloras i utsatt område för att senare övergå i smärta. För hade man inte råd att tillkalla läkare för att i tid åtgärda skada eller sår som inte ville läka. Fick kallbranden utvecklas utan läkarinsats kunde detta leda till döden.

Kikhoste är en mycket smittsam sjukdom som orsakas av bakterien Bordetella pertussis. Typisk kikhosta börjar som en vanlig förkylning med hosta och eventuellt låg feber. Hostan ökar efter hand, kommer mer attackvis och blir allt intensivare, speciellt nattetid. Efter någon eller några veckor kommer de karakteristiska kikningarna. Hostattackerna karakteriseras av en djup, skrällande, krampaktig hosta som tömmer lungorna på luft och följs av andnöd med långsamma, ansträngda, väsande inandningar. Med tiden klingar hostattackerna av och sjukdomen brukar vara över efter sex till åtta veckor. Hostan kan dock fortsätta i flera månader, framför allt hos vuxna. Det är främst barn som drabbas hårdast av sjukdomen viket framgår av kyrkoböckerna.

Kolera eller Kolerine vilket är ett norskt ord för en lättare varierat av sjukdomen. Kolera är en infektionssjukdom förorsakad av bakterien ”vibrio cholerae” samma bakterie som orsakar TBC. Kolera angriper mag- och tarmsystemet vilket leder till svåra diarréer och uttorkning som följd. På ett dygn kan en patient tappa 10-15 liter kroppsvätska. Utan behandling är sjukdomen dödlig. Det är fullt möjligt för en smittad person att sprida på sjukdomen utan att själv bli sjuk.
Den första kända koleraepidemin kom till Europa 1817 och härjade fram till 1823. Epidemin nådde aldrig Norge men väl andra påföljande 4-5 stycken gjorde så. Det finns en hel del skrivet om koleraepidemier i Norge bl.a. Bergen 1848-49 och den som kallas kolerasommaren 1859 i Oslo.Klicka på länkarna för mer information. Orsaken till spridningen är främst avsaknad av god hygien och avföringssmittat dricksvatten. Behandling sker först och främst med att återställa kroppsvätska, salt- och sockerhalt.

Kramper hade dagens läkare aldrig skrivit in som dödsorsak. Ofta döljer sig andra sjukdomar bakom skrivningen eller så var det enklaste för prästen att skriva. Bakom ”kramper” döljer sig allt från epilepsi, njursjukdomar, hjärtattack, stroke, etc. till feberkramper. Dåtidens läkare hade ofta tyvärr inte möjlighet att ställa en mer noggrann diagnos.

Kreft i maaen är vad vi i dagligt tal säger magcancer. För sa man kräfta vilket man fortfarande kan höra äldre personer säga. Ett samlingsnamn för många olika typer av cancersjukdomar. Kräfta var en relativt vanlig sjukdom för som ledde till döden. Då fanns inget effektivt läkemedel som kunde råda bot. Det gällde mest att lindra smärtan.

Krupp / Strubehoste eller ”falsk krupp” på svenska (krupp kommer från det engelska ordet croup) beror på en akut virusinfektion som orsakar svullnad i stämbandsregionen. Svullnaden ökar i liggande och avtar i upprätt ställning. Krupp är särskilt vanlig på hösten och vintern och drabbar främst barn i åldrarna 3 mån – 3 år. Hes, skällande hosta. Biljud och svårigheter vid inandning. Symtomen kommer oftast fram när barnet har sovit i några timmar och förvärras av oro. Besvären är värst de två första dygnen av en förkylning, framför allt nattetid. Viktigast är att lugna barnet. Oro och skrik ökar svullnaden och barnet får svårare att andas.

Äkta krupp” var namnet på difteribakteriens fruktade infektion. För orsakade difteri dödsfall. Numera vaccineras barn under första levnadsåret. Difteri förekommer därför i princip inte längre hos barn.

Lungebetennelse/lunginflammation var förr en vanlig sjukdom som ofta ledde till döden. Lunginflammation är en inflammatorisk sjukdom i lungan som kan uppstå till följd av en mängd olika orsaker, bland annat infektioner från bakterier, virus, svampar eller parasiter. Trånga överbefolkade bostäder var förr en vanlig orsak till att smittan spreds. Typiska symtom för lunginflammation är hosta, feber och svårigheter att andas, ibland bröstsmärtor. För att kunna ställa diagnos räcker det i okomplicerade fall oftast med att patientens redogör för sin situation. Lunginflammation är en vanlig sjukdom som uppstår i alla åldersgrupper och är en av de ledande dödsorsakerna hos äldre.

Lungebrand eller lunggangrän (gangraena pulmonum) som det också benämns är när cell- och vävnadsdöd uppstår i lungorna. Lungbrand är en elakartad form av lungabcess, kan uppstå i ett begränsat område av en lunginflammation. Förruttnelsebakterier skapar en strak illaluktande andedräkten. Ordet gangrän förklaras som kallbrand, vävnadsdöd orsakad av kraftigt försämrad blodcirkulation. Antar ett utseende som påminner om förbränd vävnad, därav det namnet brand.

Lungsot (TBC) sa vi förr numera säger vi Tuberkulos (tbc), var en mycket vanlig och dödlig sjukdom. Tuberkulos drabbar framförallt lungorna, men kan även sätta sig i andra organ och centrala nervsystemet. De klassiska symtomen på tuberkulos är kronisk hosta med blodigt slem, feber, nattlig svettning, och viktförlust. Medicinsk diagnos av tuberkulos baseras främst på röntgenbilder av lungorna och tuberkulintest på huden. Under 1920-talet infördes i Sverige vaccination mot tuberkulos. En annan vanlig benämning för TBC i kyrkoböckerna är Tæring/Toring. Sjukdomen (tbc) kan förekomma i andra kroppsdelar, lymfkörtlarna som svullnar på ena sidan av halsen eller nära käken. Tuberkulos i skelettet, t.ex. ryggkotorna, höften och lårbenen. Kan även drabba magen och tarmarna vilket ger svåra och långvariga besvär, som ofta liknar andra sjukdomar i magen och tarmarna.

Magsår är en gemensam beteckning på sår i tolvfingertarmen och i magsäcken. Magsår är mycket vanligt, 15 % av den manliga befolkningen drabbas någon gång av magsår. I vissa svåra fall kan magsår leda till cancer.

Mavebetennelse, mavetilfælde är en diffus sjukdomsbild som innebära med dagens kunskap ett flertal mag- tarmsjukdomar. Idag hade vi noterat Crohns som dödsorsak, sjukdomen är inflammatorisk som drabbar mag-tarmkanalen. Den räknas till gruppen inflammatoriska tarmsjukdomar. Sjukdomen har fått sitt namn efter dr. Burrill Crohn. Oftast är slutet av tunntarmen och delar av hela tjocktarmen drabbade. Vanliga symtomen kan vara buksmärta, viktminskning och diarré samt blodig avföring. Sjukdomen är kronisk och går i perioder. Sjukdomens orsak är okänd men misstänks vara dels miljöfaktorer och dels en medfödd genetisk känslighet. Idag behandlar patienter med kortison och antibiotika. I vissa svårare fall kan kirurgi komma i fråga. Förr i tiden lämnades patienterna med smärtor att dö.

Meslinger (mässling) ibland ser man stavningen ”kregden”.  Mässlingen är en infektion som orsakas av virus. Det är numera en sällsynt sjukdom eftersom de flesta är vaccinerade i västvärlden men förekommer då och då. Förr i tiden var det mer vanligt att sjukdomen orsakade hjärnhinneinflammation, lunginflammation och som en följd av detta ledde till döden.

Morbus Brigths njursjukdom fick sitt namn från den engelske läkaren Richard Bright som i London 1827 visade på att det ofta förekom sjukliga förändringar i njurarna som gav upphov till vattersot och äggvita i urinen. Efter denna upptäckt har man kallat dessa sjukdomar gemensamt för Brights njursjukdom. Benämningen används fortfarande för s.k. kroniska njurinflammationer.

Nervfeber, forråtnelsesfeber, fläckfeber, fläcksjukan som det kallades förr heter idag Tyfus och orsakas av de mest aggressiva Salmonellabakterier. Infektionen överförs till människor via mat och vatten. Bakterien ger upphov till inflammationen i tunntarmens vägg och sprider sig i kroppen via blodomloppet. Efter någon vecka kan långvarig diarré förekomma. Sjukdomen var tidigare utbredd i Norge och fruktades på grund av hög dödlighet. Det fanns ett antal epidemiska utbrott i Norge som ett resultat av dålig sanitet. Sjukhusen annonserade i tidningarna om vikten av bra hygien. Tvätta sina kläder och sig själv med tvål.
I Sverige härjade nervfebern (tyfus) i större omfattning fram till 1800-talets början. Särskilt i krigstider uppträdde nervfeber och rödsot i stor omfattning att dödstalen överträffade födelsetalen. Vid mitten av 1800-talet hade dödligheten i nervfeber minskat i omfattning.
En provinsialläkare beskrev sjukdomsförloppet så här:
”Den började vanligen med frossa, ömhet och värk i kroppen, het hud, accelererad puls, ömsom belagd hvit, ömsom röd, tunga, orolig sömn, rödbrun urin, ömsom förstoppning, ömsom slemig diarrhé. Cerebral- former voro ej heller sällsynta. Sjukdomens duration varierade mellan 14 – 28 dagar. Medelålders personer af båda könen och barn voro mäst däraf angripne. Mortaliteten var ej stor. Några barn och försupna karlar blefvo dödens offer. Behandlingen med kräkmedel, laxantia oleosa i början, antiphlogistiska mixturer, locala bloduttömningar och vesicantia vid behof, samt slutligen Valeriana, Angelica eller Arnica lyckades nästan altid, blott man ej för tidigt afbröt den antiphlogistiska regimen. Af saltmixturer eller syror fann jag ungefärligen samma nytta. Oftast begagnade jag en mixtur af Murias Kalci., hvaraf jag fann lika nytta, som af mixtura Salina, och föredrog till bruk för dess lindriga pris.”

Nervesvekkelse, i dag används termen Muskelatrofi vilket innebär att musklernas vävnad minskar eller förtvinas helt. Det finns två av muskelatrofi, inaktivitetsatrofi som orsakas av brist på fysisk aktivitet då musklerna inte ofta används. Den andra, allvarligare typen av muskelatrofi är neurogen atrofi. Den orsakas av sjukdom eller skada som påverkar nervens fäste till muskeln och kan uppstå plötsligt. Beroende på orsak kan muskelatrofi uppstå i en muskel, en grupp av muskler eller i hela kroppen, och kan medfölja domningar, smärta och svullnad. Den första symptomen som visar sig är att musklerna blir svaga och slappa. Det blir svårare att utöva vardagliga rörelser som annars är relativt enkla. Patienten kan få en krokig hållning vid den skadade muskeln.
Beroende på typ av muskelatrofi varierar behandlingen betydligt. I de flesta fall av inaktivitetsatrofi hjälper träning och motion men vid neurogen atrofi behövs en eller flera behandlingsmetoder såsom mediciner och ibland kirurgiska ingrepp. För fanns varken medicin eller kirurgi att tillgå vilket gjorde lidandet värre.

Njursjukdomar döljer ofta många olika sjukdomar som njurarna kan drabbas av. Allt från njursten till cancer var svårt att ställa diagnos förr i tiden. En vanlig urinvägsinfektion som kvinnor vanligtvis drabbas mest av kan snabbt övergå till allvarligare tillstånd om inte behandling sätt in. Förr fanns inte samma sjukvård som idag och de sanitära förhållandena var inte så väl utvecklade.

Prostataförstoring (Hypertrofia prostatae) kan leda till en förträngning av urinröret vilket kan ge besvär med ständiga urinering, smärta och ökad risk för urinvägsinfektioner. Dagens medicinska behandling mot prostataförstoring består av läkemedel som inte fanns förr. Då kunde infektionerna leda till döden. Utan antibiotika blir det fort en allvarlig sjukdom.

Scharlakansfeber (Scarlatina) drabbar främst små barn och ger utslag, röda kinder och röd tunga. Inkubationstiden är kort, 2–4 dagar som följs av feber, huvudvärk, halsfluss och ibland illamående. Sjukdomen är väldigt smittsam. Scharlakansfebern kan uppträda i större epidemier med 5–10 års mellanrum. Numera behandlas sjukdomen med penicillin, innan dess var det en fruktad och dödlig sjukdom. Komplikationer såsom reumatisk feber och akut njurinflammation är numera sällsynta.

Sotteseng ”Deres barn ble tatt av sotten ” var vanlig uttryck för 150 år sedan. Redan under vikingatiden användes det föråldrade uttrycket. Man dog på en säng eller en sjuk säng. Norrmän i prekristna tider trodde att man måste dö i strid för att komma till Valhall. Att dö på en säng sågs som mindre hedervärd än att dö av svärdet.

Spanskesyken (spanska sjukan) var en världsomspännande pandemi som härjade från 1917 till 1920-talet. Sjukdomen var av en ovanlig kraftig form av influensa som spreds över hela världen . Första utbrottet uppstod i 1917. Totalt blev en tredjedel av världens dåvarande befolkning på 1,8 miljarder smittad. Det beräknas att 1,2 miljoner norrmän blev smittade. Av dessa antas det att ca: 15 000 dog. Dödligheten var högst bland samer, trolig på grund av avsaknad av immunitet från tidigare pandemier. Det gjordes flera försök runt i världen att ta fram vaccin. Ett av dessa skedde på ett militärfängelse vid Deer Island i Boston, USA. De intagna blev lovad benådning om de utförde testet. Försökspersonerna fick först infekterad lungvävnad från döda, därefter blev de sprayade i ögon, näsa och mun med hjälp av aerosol. Blev de inte smittade av detta fick de svälja kroppsvätska från sjuka och döende. Bäst resultat blev det om de satt med öppen mun medan en allvarligt sjuk person hostade på dem. 62 personer blev utvalda av de 300 som anmälde sig frivilligt till testerna. Inte en enda av dessa blev smittade. Den enda som blev sjuk var avdelningsläkaren och han dog snabbt. Trolig var de frivilliga redan immuna eftersom epidemin tidigare hade härjat bland fångarna. Mysteriet är hur sjukdomen kunde spridas så snabbt runt om i världen. På samma vecka spred sjukdomen i städer som Madrid, Bombay och Philadelphia. Virus kan inte överleva mer än några timmar utanför kroppen. Troligen spreds sjukdomen av människor som själv hade symptomen. I oktober 2005 blev det offentliggjort resultat som tyder på att spanska sjukan var en fågelinfluensa som smittade direkt mellan människor. Forskarna rekonstruerade viruset från frusna välbevarade lik i Alaska. Läs mer om Spanska sjukan.

Svindsot, blir svinnsot på svenska, är ett annat ord för Tuberkulos, andra benämningar på samma sjukdom är bl.a. bröstsjuka, lungsot och trånsjuka. Det är en smittsam infektionssjukdom som uppträder som inflammation i olika vävnader och organ, särskilt lungorna (lungtuberkulos). Sjukdomen orsakar viktminskning.

Tarmslyng (Ileus) blir tarmvred på svenska. Tarmslyng kan uppstå då det är stopp i tarmpassagen. Detta kan bero på att tarmen har vikt eller trasslat in sig. Den vanligaste orsaken till tarmvred är att tarmen har klämts. Detta syns oftast hos patienter som opereras i magen där det har bildats sammanväxningar som orsakar problem. En annan orsak är att en del av tarmen pressas ut genom ett bråck till exempel i ljumsken. Det kan också stoppa upp om tarmarna blockeras av trögflytande eller fast innehåll. Symtomen är buksmärtor, kräkningar och förstoppning. Smärtan är ofta kolikliknande med perioder av svår smärta som varar ett par sekunder. Ibland kan ett mullrande ljud höras från tarmen. Om patienten inte får behandling kan tarmvred vara ett mycket farligt tillstånd. Förutom smärtan är det ofta att tarmen förlorar sin blodförsörjning i ett område och det kan leda till allvarliga komplikationer.

Vatersot eller vattersot är äldre uttryck för symptom eller besvär med ansamling av vatten i kroppen. Idag använder vi begreppet ödem och behandlas vanligtvis med läkemedlet diuretika. När kaffe blev vanligt användes det som ett av medikamenterna men också örtteer och extrakt av bland annat fräken förekom. Fräkenväxten används som medicin för Invärtes urindrivande och blödningshämmande. Det ökar bindvävens motståndskraft. Utvärtes används fräken som sårläkande.

Förslag till ändringar, fyll i formuläret nedan.

Allan Kvalevaag
2024-07-24