Avaldsnes historia
När vikingarna levde på Avaldsnes hade Avaldsnes redan varit ett maktcentrum ända sedan bronsåldern. I 3000 år har Avaldsnes varit en strategisk plats där man kontrollerat skepp som passerat den Norska kusten. Avaldsnes har alltid utgjort en bas för att sända skepp över Nordsjön. Karmøy ligger i det området i Norge som först blev fritt från is efter istiden. 1998 fann man en 10 000 år gammal boplats vid Karmsundet. Man har funnit en 60 årig kvinna som drunknade utanför Karmøy för 8000 år sedan. De flesta länder har fått sitt namn efter landområden, men inte Norge. Norge har fått sitt namn efter Nor(v)eg (vegen mot nord), vägen mot norr. Detta säger en hel del om hur viktigt havet var och fortfarande är för Norge.
Kormt og Ormt og Kjerlaugar to, dei han dagleg vassar, Tor, når til tings han fer ved Yggdrasils ask; fordi åsbru brenn med loge, heite er heilage vatn (Grímnismál)
När folk kom seglande så låg Karmsundet som en strategisk viktig plats för vägen mot norr. Det finns teorier om att Norge betyder Nors rike och inte har att göra med vägen till norr. Karmøy kommer av två delar dels av ordet ö och av Kromt som på norska betyder vägg eller värn. Där Karmsundet är som smalast ligger Avaldsnes. Asaguden Tor tog varje morgon vägen över sundet för att komma till Yggdrasils aska där gudarna höll rådslag.
Hövdingen på Flaghaugen
fanns nära Olavskyrkan. Före utgrävningen 1835 var den 5 meter hög och 43 m lång. När gravhögen öppnades fann man en hövding från 300 e.kr. Hans grav innehöll mer guld än i någon annan grav i norra Europa från sen romersk period. Den gravlagde var en västnorsk kusthövding som var rikt utsmyckad man med vapen, personliga saker och bordsservis. Här fann man hans svärd som var vackert utformat med en slida av trä dekorerad med silverplattor. Där fanns flera ringar, en armring, pilspetsar, brons fat, spann av brons, silverbägare, dryckeshorn medsilverbeslag och 31 spelbrickor av blått och svart glas. Bara guldet tillsammans vägde över 600 gram. De många förnäma begravningsgåvorna tyder på en nära kontakt med det romerska riket. Hövdingen som begravdes här tros haft kontakt med de 1000 krigare från västra Norge som dog i slaget vid Illerup i Danmark omkring år 250-300 e kr. Några forskare sätter graven i förbindelse med att hövdingen var en ättling till den legendariske kung Nor. Bautastenen ”Jungfru Marias synål” är en av fem stora stenar från en hednisk kultplats på Avaldsnes. Kanske blev de resta samtidigt som gravhögen Flaghaugen. Runt om på Gloppe och dess närhet kan man finna en räcka av husrester, inhägnader, jordkällare och annat som berättar om handelsplatsen Gloppe.
Avaldsnes gravhögar
Kungshögarna Storhaug (Gunnarshaug) och Grønhaug blev öppnade år 1886 och i 1902. Grønnhaug hade varit utsatt for gravplundrare kort tid efter gravläggningen, medan Storhauggraven var utsatt for jordhungriga bönder i senare tid. Ändå visade det sig att det fanns tillräckligt med fynd i gravhögarna för att visa att det i skeppssättningarna hade funnits rikligt med begravningsgåvor. Man tog detta som tecken att Harald Hårfagre hade tagit med sin ynglingaättens begravningssed när han slog sig ner på Avaldsnes. Det finns forskning som tyder på att det till och med kan ha varit Haralds egen grav. Skeppssättningen Grønhaug ligger i utkanten av Blodheia där Snorre placerar slaget mellan Håkon den gode och sönerna till Erik Blodyxa. Graven var ca 30 m i diameter och 4 m hög. Den rymde ett skepp 15 m långt och 3 m brett där hövdingen var lagd på dunkuddar. När man undersökt skelettresterna visade det sig att den döde var en stor och kraftig man. Åldern har man inte kunnat fastställ, bara att han inte var en ung man. Graven har haft besök av gravplundrare men det som man fann var siden och engelskt glas som visade att det varit en rik gravhög. Gravhögen är daterad till ca 930 e. Kr. Datering är en av orsakerna till att forskarna ser den som en möjlig grav till Harald Hårfager. Snorre skriver att Harald Hårfager blev begravd ”Hauge op ad Kormtsund”, och Grønhaug ligger nästan vid gården Haugo på Torvastad. Gravhögen kan också ha varit för Haralds sonson Gutorm Eriksson, en av dem som slogs mot Håkon den gode i slaget vid Blodeheia på Avaldsnes ca 953. Historieskrivaren Agrip berättar att tre av Eriks Blodyxa söner dog i slaget men Strula nämner bara Guttorm. Gravens placering är i blickfånget från kungsgården på Avaldsnes så att ingen skulle kunna ta sig in och plundra graven utan upptäckt. Bara delar av skelettet har blivit funnet. Man vet att Harald Blåtand tog sina föräldrars skelett ur deras grav för att begrava dem i Jellinge kyrka i Danmark, kanske har tanken varit densamma här att någon velat kristna den döde efter dennes död. Inne i gravhögen har man funnit ett vaxljus som är en tydlig kristen symbol för att oskadliggöra graven mot plundring. Gravhögarna Kungshögarna Storhaug (Gunnarshaug) och Grønhaug blev öppnade år 1886 och i 1902. Grønnhaug hade varit utsatt for gravplundrare kort tid efter gravläggningen, medan Storhauggraven var utsatt for jordhungriga bönder i senare tid. Ändå visade det sig att det fanns tillräckligt med fynd i gravhögarna för att visa att det i skeppssättningarna hade funnits rikligt med begravningsgåvor. Man tog detta som tecken att Harald Hårfagre hade tagit med sin ynglingaättens begravningssed med sig när han slog sig ner på Avaldsnes. Det finns saker som tyder på att det till och med kan ha varit Haralds egen grav, det finns forskning som styrker detta.
Allan Kvalevaag
2020-03-25