Tollef Bakke

Tollef Bakke, bondpojken som föddes på Hommeland, Høle den 27 mars 1914. Hur hans barndom var saknar vi kännedom om.
Tollef visade stort intresse för försvaret och började sin officersutbildning vid 3:e divisionen befälsskola i Kristiansand och går ut som en av de bästa eleverna. I mars 1936 antogs han som polis. 22 år gammal börjar han på polisstationen i Stavanger med förhoppningar om en lång karriär. Han gifte sig i maj 1939 med Gunhild Katrine Ims från Høgsfjord, de fick ett barn. När Norge invaderas 9 april 1940 av Nazisterna arbetar han som poliskonstapel i Stavanger. Han väljer då att ansluta sig till sin militäravdelning och bekämpa de angripna ockupanterna.
Han kommer snart att vara en del av motståndsrörelsen, både den civila och den militära delen, eller som det kallades ”Hjemmefront”.

Tollef arbetade inom kriminalpolisen i Stavanger där han säkert hade information som var viktig för motståndsrörelsen. Det var högst trolig att det var allvarliga och farliga saker han sysslade med. För snart fick tyskarnas intresse för Tollef. Tollef kommer ingå som kurir i en hemlig polisorganisation för Rogalands distriktet. Det var Harald Hansen som ordnade kurirtjänsten i Rogaland. Han skapade gruppen som bestod av poliskonstapel Lars Førsund, Sigmund Randulff och senare Tollef Bakke som ombesörjde kurirtjänsten. Senare i slutet av 1942 grips även Lars Førsund som sänds till Grini och senare överförs till koncentrationslägret Sachsenhausen. Han återvänder till Norge efter kriget. Sigmund Randulff grips 4 aug 1942 och placeras på Grini men släpps fri i jan 1943. Harald Hansen blir varnad då han är i Oslo och reser då till Sverige.

Inledningsvis trodde man inte att tyskarna skulle tvinga en nazistregim på det norska folket. Men när den tyska rikskommissarie Josef Terboven den 25 september 1940 förklarade att administrationsrådet, kungen och regeringen hade avsatts och samtidigt förbjöd alla politiska partier utom Nasjonal Samling. Ja då insåg folket att kampen mot nazismen måste intensifieras. Ett antal olagliga organisationer växte fram och de första olagliga tidningarna började dyka upp.

Motståndsrörelsen måste nu arbeta i hemlighet. I början av 1942 bildades samordningskommittén. Den skulle ha kontakt med de olika organisationerna och samordna motståndskampen. Detta skulle ske regionalt över hela Norge. Vad vore då inte bäst att anlita poliser som motståndsmän.

Snart börjar den säkerhetspolisen (SIPO) och SD intressera sig för Tollef Bakke. Den 3 feb 1941 blir han arresterad av Gestapo och hamnar i deras förvar. Varför de grep honom vet vi inte. Kanske bara för att han var polis och på så vis kunde röra sig ganska fritt i samhället. Han kommer att placeras på polisstationen vid Møllergata 19, Stavanger. Polisstationen var tillika häktningsfängelset för Oslo. Tollef befann sig här mellan 26 feb och 22 mars 1941. Han fick fångnummer 767.

Tollef överförs till Åneby lägret i Nittedal utanför Oslo med fångnummer 72. Där blir han kvar till den 16 april samma år.

På sommaren 1940 letade den tyska säkerhetspolisen efter en lämplig plats för att upprätta ett fångläger i trakterna kring Oslo. Platsen som uppfyllde kraven låg ca två mil norr om Oslo i Nittedal intill en liten by som heter Åneby. Bygget av lägret påbörjades på sensommaren 1940 och när de första 60 fångarna anlände i mars 1941 var det nästan färdigbyggt. Dessa var gisslan som tyskarna tagit efter den första brittiska räden mot Lofoten i mars 1941 och deras uppgift blev att färdigställa lägret. Lägret bestod endast av sex baracker och det fick aldrig någon officiell status som Polizeihäftlingslager. Lägret existerade endast fram till juni samma år då fångarna flyttades till det nyupprättade Polizeihäftlingslager Grini i Baerum närmare Oslo och Åneby övertogs av Wehrmacht för militära syften. Sammanlagt satt ca 180 norska fångar i lägret.

Det dröjer till 25 nov 1942 när han åter grips av Gestapo och arresteras. De ökända Gestapo männen Arnold Hölscher och Fritz Feüerlein torterar honom och andra svårt men Toleff avslöjar inget viktigt. Han tar mycket skada av behandlingen men gör det för att skydda sina vänner i motståndsrörelsen.

Han kommer att överföras och placeras på Grini, det ökända fängelset som nazisterna använde som sitt centralfängelse för norska motståndsmän. Grini ligger i Baerum kommun strax utanför Oslo. 1938 påbörjades ett bygge av ett kvinnofängelse som nästan var klart när tyskarna invaderade Norge i april 1940. I samband med ockupationen övertog tyskarna fängelset för att fängsla norska krigsfångar. Efter Norges kapitulation i juni 1940 förflyttades dessa fångar och fängelset övertogs av Wehrmacht. I juni 1941 övertogs fängelset av den tyska säkerhetspolisen som upprättade ett Polizeihäftlingslager för politiska motståndare (både män och kvinnor) som hade eller misstänktes ha samröre med motståndsrörelsen. De första fångarna kom från det nedlagda lägret Åneby ca två mil norr om Oslo.
Grini var det största av samtliga sex Polizeihäftlingslager som tyskarna upprättade i det ockuperade Norge. Per definition var inte vare sig Grini eller de övriga Polizeihäftlingslager i Norge några koncentrationsläger, även om organisation var väldigt lik de officiella koncentrationslägren. Fångar skickades även från de andra polislägren i Norge till Grini, en del blev kvar på Grini medan andra deporterades vidare till bl.a. läger i Tyskland.
Mellan 7 feb 1943 till sep samma år sitter Tollef Bakke internerad på Grini. Han fick fångnummer 6315.

I februari 1942 hade antalet fångar på Grini ökat så pass mycket att tyskarna blev tvungna att upprätta nya fångbaracker utanför fängelset. Fångarna användes för diverse arbeten både i och utanför lägret. Grini var inget läger dit fångar fördes för att avrättas och det finns bara åtta dokumenterade dödsfall. Sex utav dem avrättades den 21 juli 1944 på en plats strax utanför Grini. Dessa avrättades som en konsekvens av attentatet mot Hitler dagen innan. Ytterligare lite längre bort avrättades två unga män den 5 juli 1944. Men avrättningar av fångar på Grini tillhörde ovanligheterna. I de fall någon dömts till döden avrättades de antingen på Akershus fästning eller i Trandumskogen. Som mest satt det ca 5000 fångar samtidigt på Grini och sammanlagt under lägrets existens satt det ca 19 000 fångar. Chefen för Rikets Centrala Säkerhetsbyrå Reinhard Heydrich besökte Grini i september 1941.

I september 1943 är han en av många (ca 3000) som transporteras till Natzweiler koncentrationsläger, Alsace, Tyskland. Alsace hade tillhört Frankrike men tyskarna hade annekterat området. En stor del av fångarna i Natzweiler tillhörde en särskild grupp som kallades NN-fångar. Förkortningen NN stod för ”nacht und nebel”, som på svenska betyder ”natt och dimma”. NN-fångarna var män och kvinnor som var aktiva i motståndsrörelserna i Frankrike, Holland, Belgien och Norge.

Motståndsrörelserna i dessa fyra länder ansågs särskilt farliga för Nazityskland, eftersom de hade nära kontakter med sina respektive exilregeringar i London och med brittiska myndigheter. Till en början dömdes dessa personer till långa fängelsestraff eller avrättades. Men straffen och avrättningarna hade inte den avskräckande effekt som tyskarna hoppades på. De bidrog i stället till att stärka motståndet och de dödsdömda gjordes till martyrer i sina hemländer.

I slutet av 1941 utarbetade Hitler därför en särskild förordning för hur dessa fångar skulle behandlas (Nacht und Nebel-Erlass). De skulle försvinna spårlöst och placeras i läger där de skulle svältas och arbeta sig till döds under fruktansvärda förhållanden. De skulle hållas isolerade och ingen skulle få veta var de fanns. Denna ovisshet om vad som hände med gärningsmännen, skulle avskräcka människor i de ockuperade länderna från att ägna sig åt motståndsarbete.

Totalt definierades omkring 7 000 personer som NN-fångar: 5 000 från Frankrike, 1 000 från Norge, 500 från Holland och 500 från Belgien. Under 1942 placerades NN-fångarna främst i olika fängelser och tukthus i Tyskland, eller i särskilda delar av koncentrationslägren. Från och med våren 1943 sändes alla manliga NN-fångar till Natzweiler. NN-fångarna fick utföra de tyngsta arbetena i stenbrottet och fick utstå en mycket grym behandling. Dödstalen bland dem var mycket höga.

I detta hemska läger blir han kvar fram till sin död 11 jan 1944.  Han drabbades av dysenteri på hösten 1943. Enligt sjukjournalen från Natzweiler insjuknade han den 24/11 och friskskrevs från sin åkomma 2/12 1943. Han gick på diet och den 10 jan 1944 ordinerades han normal kost. Vad det nu innebar. Tollef avled nästa dag den 11 jan 1944. Hans längd och vikt är noterad i sjukjournalen, 177 cm lång och vägde den 24/11 70 kg, den 2/12 vägde han 67 kg. I journalerna fick han Kohle (koltabletter) och Tannalbin tabletter. Båda är mot diarré.